pernilla

Av mitt förra inlägg: Om man säger såhär: Jag har ju kännt mig bättre behandlad och mer välkommen på andra arbets-och-praktikplatser än vad jag gör just nu. Visst, dom är verkligen inte otrevliga eller taskiga mt mig på nåt sätt, men dom är å andra sidan inte speciellt trevliga heller.... Dom känns ganska likgiltiga inför min närvaro. Jag förstår t.ex inte hur man kan låta en praktikant som varit där i endast två dar få sitta och äta lunch själv, när man själv går och kollar sin facebook??!! Jag menar, det är en sak om man måste jobba, men om man sätter sig vid datorn för att surfa (på arbetstid), då väljer man ju ändå (aktivt??) att inte vara social och prata med mig, som i detta fallet är en ny praktikant.. Nej, så jag satt där och åt i min ensamhet. När dom gick förbi försökte jag prata med dom, men fick typ bara enstaviga svar tillbaka. Så när jag ätit och gick och skulle fråga om jag kunde hjälpa till med nåt, och såg att dom satt och surfade, så var jag tvungen att gå in på toaletten för att inte visa att jag höll på att börja gråta. Visst, jag kanske överreagerade lite, men så ensam och övergiven som jag kände mig när jag fick sitta där själv och äta, och sen läsa tidningen, har jag inte kännt mig på länge, Som  sagt, dom är inte otrevliga mot mig på nåt sätt, men när dom pratar med mej så känns det som att dom gör det mest för att dom måste....  Jag hoppas innerligt att det känns bättre snart.. Annars vet jag helt ärligt talat inte om jag kommer palla detta...

Tack och lov är min ängel Emma hos mig nu. Hon var här och väntade på mig när jag kom hem. Så mysigt att hon är här=) Vi har snackat skit, hon har fått stå ut mitt ältande och agerat amatörpsykolog, och så har vi youtubat Filippa Bark. Om ni inte har spanat in henne. Do it! Now!!!